Exet B1
Igår pratade jag med mitt ex B1, vi har jättebra kontakt än idag och har varit bästa vänner i 5 år óch dejtat fram och tillbaka under den tiden... Och vi skulle egentligen startat vårt liv ihop nu i februari när han släpps helt fri men något hände i vintras som gör att jag absolut inte vill det och vi pratade inte på ett halvår men tja, livet går vidare, ialla fall så under samtalets gång så av någon konstig anledning kom v i överrens om att han skulle sova över, och det gjorde han, han kom vid ca 4 tiden då han varit med ute med grabbarna. Jättekonstigt var det för det är flera år sedan nu som vi två delade säng ihop och jag har verkligen vant mig att sova ensam så det var typ småjobbigt och konstigt...
Nu innan han skulle köra tillbaka till anstalten så sågs vi på Statoil där vi alltid brukade ses innan för lite skvaller men denna gången var det inte riktigt något skvaller. Jag erbjöd honom att flytta in hos mig i februari tills han kommer på fötter men vi är absolut inte ett par och först så skrattade han "Inte ett par, jasså, och varför inte det då?" sen så blev han tyst och tackade.
Jag det kanske är märkligt och jag vet att många av de runt omkring mig kommer att reagera och dömma men den tiden den sorgen, jag har bestämt mig, jag vill hjälpa honom och på något sätt så känns det lite tryggt när jag tänker på det. Vi har en så sjukt lång och dramatisk historia tillsammans att det är helt otroligt men det tillhör livet och jag håller ju på att ändra på mig och detta är ett av stegen, jag vill hjälpa honom... Vi får se hur det går bara
Peace out!
Detta är en låt för oss två!!
